Att hantera barn och sorg
Alla föräldrar önskar att de kunde skydda sina barn från sorg. Ingen vill ha att barn med sin begränsade erfarenhet och förståelse ska behöva lida förlusten av någon de älskat.
Men verkligheten omfattar möjligheten av sådant och medan barn växer upp är det också hälsosamt att möta verkligheten. Hur barn konfronteras med fakta påverkas, positivt eller negativt, genom vad de observerar hos sina föräldrar, tillsammans med föräldrarnas uttryck.
Känslor av sorg över en förlust är en naturlig, och frisk, reaktion. Grader och typ varierar givetvis. Men den extrema ”det är inte så farligt” eller svår, långvarig depression kan leverera ett osunt budskap till barn.
Reaktioner på förlusten hos barn kommer naturligtvis variera med ålder. Mycket små barn är sällan kapabla att uppfatta varaktigheten eller ens själva förlusten. Barn från ca 5 – 10 år tittar noga på föräldrar som en spegel för sina egna känslor. Äldre barn kan t o m göra uppror mot smärtsamma känslor och pålagda anspråk på att känna sorg.
I varje fall kan det vara bra för föräldrar att låta barnen ärligt erkänna de känslor de faktiskt har. De bör inte känna sig skyldig till spontana känslor.
Tillsammans med åldersskillnader, variationer i temperament och olika personlighet, kommer individer visa en rad olika reaktioner. De initiala känslorna är legitima och allmänt friska.
En frisk person går successivt igenom dessa känslor. Livet medför realistiskt erkännandet, att även om ett oersättligt värde gått förlorat, är inte alla värden därmed borta.
Individer varierar i hur lång tid de tar på sig att genomgå processen. Några känslor kan dröja kvar i månader eller år. Men det finns en stor skillnad mellan nykter eftertanke och depression. Att hjälpa barn att se värdet i det förra för att undvika det senare kräver en del realism.
Risken för stora förluster fins alltid i livet. Föräldrar kommer variera i reaktion när händelser blir faktum. När de visar barnet en ärlig utvärdering av förlusten, gör de sina barn en tjänst. När de hjälper barnet att uppleva dessa känslor utan skuld eller förtryck är detta till nytta för barnen.
Men föräldrar kan oavsiktligt störa eller fördröja återgången till ett normalt, självklart dagligt liv genom att acceptera falska alternativ alltför lätt, dvs. att trycka undan förlusten eller överbetona den.
Att trycka ner förlusten inför barnet kan leda till förträngda känslor. Barnet skäms över sina känslor. Alternativet kan lära barnet att fästa lite eller inget värde vid någon i livet, även dess nära. Åtföljande negativa konsekvenser är uppenbara.
Om föräldern alternativt inte bearbetar sina känslor kan barnet känna skuld för sina naturligt lugna återhämtning. Eller så klänger de fast vid föräldern eller snarare känslan hos föräldern. Det är varken bra för föräldrar eller barn.
Det är under sådana perioder av sorg som det är svårast att se att livet fortfarande har stora möjligheter. Men det är också den tid då den insikten behövs som mest, både för föräldrarnas skull och för barnet.