Föräldraskap lyssna aktivt
Bra kommunikationen mellan föräldrar och barn innebär bland annat ett aktivt lyssnande. Det betyder inte bara sitta passivt att medan barnet talar, utan att aktivt ta in vad som sägs och vad det betyder.
Lyssnandets mekanismer är enkla, även om en förälder måste påminna sig om det under en hektisk dag.
Fokusera på barnets ögon. Var medveten om barnets hållning och rörelser, tonfall, rytm och andra fysiska faktorer. Håll tillbaka – för en stund, åtminstone – tvånget att svara snabbt eller med goda råd. Ofta är målet inte problemlösning så mycket som att lyssna på vad barnet har att säga. Precis som vuxna vill barn att man lyssnar.
Lyssnande föräldrar förstår att en viktig del av kommunikationen är att återspegla vad som sagts. Men det betyder inte papegojupprepning. För att verkligen lyssna måste man engagera hjärnan, inte bara öronen. Att reflektera innebär att upprepa vad som sagts med föräldraord, och visa att barnet lyssnats till samt – än viktigare – blivit förstått.
Sympati behöver inte vara del av ekvationen. En förälder behöver inte känna sig tvungen att vara välvilligt inställd till barnets önskan att slå ett syskon. Men man bör aldrig omedelbart avfärdade alla uttryck för ”negativa” tankar och känslor. Svar som ”det menar du inte egentligen” kan vara ärliga, men är inte alltid hjälpsamma.
Det är inte nödvändigt att vara moraliskt eller känslomässigt neutral – men objektiv. Innan ord – och tankarna och känslorna bakom dem – kan utvärderas, måste de först förstås.
En del samtal blir spontana. Men föräldrar har också liv. De kan inte rimligen förväntas omedelbart släppa allt de gör. Föräldrars mål kan vara viktiga för både dem och barnet, även om barnet inte har möjlighet att förstå det.
Men det är fullt ut lika viktigt att både föräldrar och barn är öppna för barnet när det har något att säga. Alltför mycket ”berätta senare” urholkar förtroendet och barnets intresse av att kommunicera.
Lyckligtvis finns det kreativa sätt att hantera dilemmat.
Om de är gamla nog kan barnet skriva ut tankar och känslor och placera lappar i en kakburk eller skicka via e-post. Detta bör reserveras för de tillfällen då föräldern är otillgänglig på grund av arbete och andra viktiga verksamheter. Det bör inte vara en vanlig händelse, alltså ett sätt att undvika ansikte mot ansikte kommunikation.
Men hur man än lyssnar är det viktigt att ge barnet frihet att uttrycka sig själv. Varje ämne eller synpunkt bör tillåtas.
Det är inte nödvändigt att vara moraliskt eller känslomässigt neutral inför allt. Men barn har inte samma moraliska kunskap eller erfarenhet som vuxna. Vad en vuxen omedelbart vet är fel måste barnet få lära sig – helst genom en aktivt lyssnande vuxen.