Hemundervisningens historik
Ett exakt första datum för hemundervisning är faktiskt omöjligt att bestämma. Aristoteles undervisade Alexander den store ”hemma” för över 2500 år sedan. I själva verket var de flesta skolor ett slags ”hemskola” ända fram till slutet av 1800-talet. Det var först under samma sekel som länder började stifta lagar som tvingade föräldrarna att skicka barn till kommunala skolor.
Men den moderna rörelsens start kan i runda tal bestämmas till mitten av 1960-talet, och med tre olika ursprung. John Holt var en tvärkulturell figur som under 20 år skrev mycket om utbildning. Nästa stora källa var författaren Raymond Moore, vars engagemang växte ur hans religiösa åsikter. Den tredje, indirekt, var författaren och filosofen Ayn Rand. Hennes liberalistiska idéer gav upphov till den moderna frihetsrörelsen, varav (ett slags) hemundervisning är en del.
John Holt föreslog ett slags ”icke-skolning”, en strategi som skyr kursplaner, scheman och all slags strukturerad metod för att uppfostra barn. Eftersom han ansåg att barn är naturligt nyfikna men att den offentliga skolan oftare dämpar den andan än uppmuntrar, förespråkade han att ta bort all struktur.
Redan i sin första bok, ”How Children Fail” publicerad 1964, visade Holt det offentliga skolväsendet som ett högst auktoritärt system. Han var själv forskarstuderande och lärare i alternativskolor, där han först försökte reformera det offentliga utbildningssystemet. Han kom fram till att reformen var omöjlig inom offentligt skolsystem. År 1977 grundade han ”Growing Without Schooling”, en populär tidskrift om hemundervisning.
Raymond Moore angrep problemet med en helt annan strategi. Han var hängiven kristen och före detta missionär och såg i det offentliga skolväsendet en filosofi på tvärs mot hans religiösa värden. Han ansåg att utbildning omfattade mer än bara fakta. Han såg våldet och andra negativa aspekter i offentliga skolor och uppmanade föräldrar att själva ta ansvaret för barnens utbildning och framför allt inom etik.
Även om Ayn Rand inte skrev om utbildning, frånsett några uppsatser, inspirerade hon många på 1960-talet och senare med liknande åsikter om offentligt skolväsende. Sympatisörer grundade ett politiskt parti som länge har varit emot varje slags offentlig, statsunderstödd utbildning, särskilt om denna är obligatorisk.
Men libertarianer inspirerades av Rand och gick vidare. De förespråkade konkreta åtgärder för att återföra inriktningen till utbildning av det enskilda rationella förnuft alla barn äger. Som med alla stora rörelser går de enskilda åsikterna isär. Men betoning på individens frihet och utveckling av rationell kreativitet är centralt för denna gren inom hemundervisningsrörelsen.
Alla dessa tre mycket olika utgångspunkter växte parallellt under senare hälften av1900-talet och fortsätter än. Trots deras helt olika filosofier har alla vissa saker gemensamt. Alla menar att det offentliga skolväsendet har och kommer att fortsätta att misslyckas med att leverera kvalitativ utbildning i en trygg, uppmuntrande miljö. De förespråkar istället att man bör sätta barnets intellektuella och moraliska utveckling i centrum för den pedagogiska processen.